I dag är det första april och som brukligt publiceras en mängd aprilskämt. Jag tänkte inte göra det här, utan däremot berätta om skämt/pranks jag gjorde på den tiden det begav sig och jag var doktorand på KTH i Stockholm.
På den här tiden använde vi alla SUN-3 Workstation med en UNIX variant (SUN OS) baserad på Berkeley UNIX (BSD). Allting var vidöppet och fjärrinloggning via rlogin eller rsh var ett enkelt kommando. Själva skärmen kom man åt —helt obehindrat— på klassiskt UNIX-vis via /dev/fb, där fb står för frame-buffer. Det fanns en uppsjö av program som på olika fantasifulla sätt manipulerade med pixlarna på skärmen.
En av mina favoriter var ett dylikt som fick pixlarna att sakta ramla nedåt och samlas i en hög vid underkanten av skärmen. Jag hade också fått tag på en audiofil med rösten till HAL9000, där man kan höra de klassiska orden
I'm sorry, Dave. I'm afraid I can't do that
från den ikoniska filmen 2001 - Ett rymdäventyr, vilken var baserad på boken med samma titel av Arthur C. Clarke.
Med detta som utgångspunkt använde jag rsh för fjärrinloggning till mina kollegers datorer och sen
- Ladda över och starta programmet som fick skärmens pixlar att falla ned i en hög
- Via en remote pipe streama audiofilen repetitivt med rösten för HAL9000
Gissa om det var uppskattat eller ej 😀
